Siberian husky

En välbekant hundras bland slädhundar och polarhundar är siberian husky. Namnet togs i folkmun som en följd av att den amerikanska hundrasen först importerades till Alaska från Tjuktjerhalvön i östra Sibirien. Med sin tjocka köldhärdade päls är denna hundras en trogen vän och följeslagare för jägare, fiskare, slädhundförare, renskötare och alla andra som verkar i kalla klimat. Den som vill skaffa en siberian husky bör vara medveten om att det krävs ett gediget intresse för aktivitet och friluftsliv, eftersom rasen kräver mycket och regelbunden motion för att må bra och trivas.

Siberian husky förekommer oftast med vit eller grå päls

Siberian husky – en hund med vänlig karaktär

Vid en första anblick ter sig en siberian husky vara ett vackert och behagligt djur att äga. Har du någon gång träffat en husky lade du antagligen märke till dess vänliga läggning. Huskyn lämpar sig därmed inte som vakthund då den gärna är vänlig även mot helt främmande människor. Dessa sympatiska egenskaper gör hunden mycket önskvärd bland husdjursägare. Det är dock ytterst viktigt att inte glömma hundrasens övriga och avsevärt mer krävande karaktärsdrag. Bland medfödda instinkter finns ylande, springande och en stark grävinstinkt. Huskyn är ett flockdjur som kräver socialt umgänge med andra hundar eller människor.

Siberian husky har ett kilformat huvud som är medelstort i proportion till den avlånga kroppen och munnens längd är likvärdig med skallens längd. Det är vanligt att de ovalformade ögonen är bärnstensfärgade, blåa och bruna. Öronen sitter högst upp på hundens huvud och är triangelformade. Färgen på nosen varierar beroende på hundens päls. Vanliga färger på den tjocka dubbla pälsen är exempelvis gråsvart, ljusbrun och helvit. Ofta förekommer även unika mönster på huvudet och ansiktet. Svansen på hunden går i en uppåtvänd kurva, likt en skära, från kroppen.

Siberian husky genom historien

När siberian husky först importerades till Alaska år 1908 användes de främst till renvallning. Det dröjde inte länge förrän hundspann med huskys sattes i bruk för transport av medicin till isolerade områden i det kalla Alaskaklimatet. Innan dess hade de använts i århundranden av tjuktjerna i östra Sibirien. Hundrasen har också framgångsrikt tillämpats för räddningsuppdrag och arktiska expeditioner. Den mest välkända slädhundsföraren är amerikanen Leonard Seppala, som hade tornedalskt ursprung. En staty står rest i New York till minne av en 100 mil lång medicintransport som Seppalas hundspann gjorde med huskyn Balto i täten.

1899 följde hundar med på expeditioner till Antarktis. Deras nytta som följeslagare var uppenbar redan från början då sju män blev strandsatta i en fyra dagar lång snöstorm. De överlevde genom att ta med sig hundar in i tältet för värme. Andra djur prövades, med mindre lyckade resultat, för att transportera manskap och utrustning i den fientliga arktiska terrängen. Hästar användes under en period men byttes ut då deras tunga kroppar sjönk i den djupa snön. Dessutom krävde hästarna särskild mat, siberian husky var däremot inte lika kräsen och kunde periodvis överleva på säl- och pingvinkött om det krävdes.

Nämnvärt om siberian husky

Siberian husky är onekligen en mycket spännande hundras med sitt utseende som påminner om vargarnas. Har du någonsin själv stött på en husky kan du säkerligen vittna om rasens vänliga drag, uppmärksamhet och aktivitet. En husky kommer gärna fram för att hälsa och är sällan stilla. Som ägare till en huskyhund måste du gilla motion och frisk luft. Räkna med att behöva vara redo med kopplet i både ur och skur. För att lära sig mer om skötsel av hundrasen och dess historia går det att vända sig till ras- och specialklubbar som t.ex. Svenska Polarhundsklubben.